lördag, maj 06, 2006

Respekt

Ett par ord ur Dag Hammarskjölds Vägmärken:
Respekt för ordet är det första krav i den disciplin genom vilken en människa kan fostras till mognad - intellektuellt, emotionellt och moraliskt.
Respekt för ordet - dess bruk med strängaste omsorg och i omutlig inre sanningskärlek - är också för samhället och släktet ett villkor för tillväxt.
Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. Det underminerar broarna och förgiftar källorna. Så för det oss bakåt på människoblivandets långa väg.
"Sannerligen säger jag eder att för vart fåfängt ord -."

tisdag, maj 02, 2006

Ekumenik

Tidningen Dagen har de senaste dagarna smällt upp en icke-story till stora proportioner vilket har gjort mig väldigt ledsen. Sveriges största församling, Filadelfiakyrkan i Stockholm, letar efter en ny föreståndare. Det som har skapat sådant rabalder är att Niklas Piensoho har blivit tillfrågad. Niklas är inte pingsvän. Niklas är missionare. Gud hjälpe oss, hela världen håller på att rasa samman! Inte kan väl en pastor från missionsförbundet leda en pingstförsamling? (Observera att de senaste meningarna är ironiska.) Du kan läsa några av Dagens artiklar i ämnet här och här.

Enligt lite insider information så har Niklas Piensoho blivit tillfrågad många gånger om denna tjänst och alltid tackat nej. Det han nu gjort är att han sagt sig beredd att pröva beslutet igen. Min gissning är att han tackar nej ännu en gång.

För drygt ett år sedan hade vi Daniel Grahn på besök i vår församling. Daniel är chefredaktör för tidningen Dagen. Jag ställde då frågan om man verkligen kunde ha en sådan sak som kristen journalistik. Han medgav att det fanns ett problem i detta och att det innebar en balansgång. Personligen tycker jag att deras bevakning av denna händelse ett exempel på kristen journalistik när den är som värst.

Hela den här grejen påminner mig om mitt förhållande till ordet ekumenik. Mina känslor inför detta ord är dubbla. Å… ena sidan tycker jag det är jättebra med ekumenik. Det borde vara en självklarhet att mötas över samfundsgränserna och varje sådant initiativ tycker jag är jättebra. Men å andra sidan önskar jag att ekumenik vore så självklart att vi inte ens skulle behöva ha en term för att prata om det. Själva det faktum att vi har ordet ekumenik betyder att detta är ett speciellt tillstånd som inte alltid gäller. Om vi bara hade haft en enig kyrka hade vi inte haft ordet ekumenik eftersom det inte hade funnits några samfundsgränser som hade behövts överbryggas. Därför är ordet ekumenik en ständig påminnelse för mig att kyrkan är delad och att dessa delar inte alltid går så bra ihop.