Why Makir wasn't there

En liten julberättelse som dök upp i inboxen härom dan.

Makir was fed up. He had been working out in the fields for as long as he remembered, following in the inevitable tradition and deeply planted footsteps of his father and grandfather. He looked at the bleating and dirt-stained flock around him. "Never think that this is worth nothing", he could hear his father's words so often spoken. "You should always care for them as if they were your own." But even if they had been his own, Makir wished for something greater. He was fed up with being bossed around and looked upon as lower than the lowest. After all, he was a young man with ambition. Could he not be meant for something more than this? That was the day when Makir decided to leave.

Despite his family's protests and worries, he packed his limited belongings and moved away to the city. He started working as a simple street salesman, but with time and hard work, he had created his own successful business and had soon chosen to forget the simplicity and hardships he once endured. He rejected the life he had left behind. It was the kind of life with which he did not want to be associated. His standing in the city was such that he could not afford it either. Makir had reached his goal.

This is why Makir wasn't there. He got to hear the story much later – how a bright creature nearly made his father's heart stop, and how they had all hurried into town to see the wonderful child...

av Magdalena Siverbo

Min Hemlighet

Då så - här är min hemlighet:
Jag berättar den för dig med en öppenhjärtighet som jag tvivlar på att jag någonsin igen kan uppamma, så jag hoppas att du sitter i ett tyst rum när du hör dessa ord. Min hemlighet är att jag behöver Gud - att jag är trött och inte längre orkar klara mig på egen hand. Jag behöver Gud för att hjälpa mig att ge eftersom jag verkar ha mist förmågan att ge; att hjälpa mig vara förstående, eftersom jag verkar ha mist förmågan att förstå; att hjälpa mig att älska, eftersom jag verkar ha mist förmågan att älska.

Douglas Coupland, Livet efter Gud.

Förlåtelse

Ibland blir man förvånad över vad man stöter på på nätet. Jag läser en hel det teknikrelaterade nyheter och bloggar. Mitt bland alla dessa hittar jag ett inlägg om förlåtelse och försoning.

Inlägget tar sitt avstamp i den tragiska dödsskjutningen som ägde rum för ett par veckor sedan i en Amish skola. Amish folket har uppvisat ett fantastiskt sätt att hantera den här situationen på, där de inte låter sig uppfyllas av hat, vrede och hämndtankar. Instället väljer de försoningens och förlåtelsens väg.

Läs hela inlägget här: We need to follow the Amish example.

Kampen

Vad handlar livet om egentligen?

För ett tag sedan satt jag och pratade med en god vän om hans uppslitande frigörelse från sin fader. Den hade frestat ordentligt på deras relation och han var väldigt ledsen över att saker och ting hade utvecklats på det sätt de hade gjort.

Samtidigt hade han en stor ilska mot Bibeln. Bibeln ska ju vara en vägledning i livet. Varför står det inte hur man ska hantera sådana här situationer? Varför ger den inte en handledning i relationen med fäder? Min vän konstaterade att processen att gå från barn till vuxen och därmed frigöra sig från sina föräldrar är en av de saker som livet handlar om. En av de saker som alla måste gå igenom på ett eller annat sätt. Då borde väl ändå Bibeln ha lite mer att säga om hur man ska hantera sådana här situationer?

Ja, inte bara i relationen mellan fader och son kan man tycka att Bibeln har alldeles för lite att säga. De konkreta råden kan tyckas väldigt få ibland. Även om saker som uppenbarligen är en del av livet.

Kampen som kan uppstå mellan barn och föräldrar är en del av vad livet handlar om. Även Kampen på andra områden. Kampen. Men inte upplösningen. Inte segern. Inte förlusten. Utan Kampen. Bibeln har en hel del att säga om hur vi ska utkämpa den goda Kampen. Det är det som livet handlar om, som särställer det goda livet. Kampen kan vinnas, den kan förloras. Det är inte det livet handlar om. Utan Kampen i sig. Och hur vi utkämpar den.

Liknelser?

Du kan säkert nämna flera författare som du skulle vilja träffa och tala med. Författare som har trollbundit dig med sina berättelse eller intressanta utläggningar. Jag kan nämna en hel hög. Tyvärr är de allra flesta av dem döda så chansen att möta dem i jordelivet är helt förbi. Men å andra sidan, när jag tar och funderar ett tag på vad jag skulle fråga dessa människor så blir jag osäker. Jag får en känsla av att jag inte skulle veta vad jag skulle säga om jag skulle få en möjlighet att träffa dem. Vårt möte skulle antagligen bli full av pinsam tystnad.

En författare som jag dock är helt säker på vad jag skulle fråga är J.R.R. Tolkien. Tyvärr är han också död men jag får väl hoppas på att få möta honom lite senare än vad jag skulle önska. Min fråga till honom skulle vara vad han har (hade) emot liknelser.

Tolkien var en övertygad katolik hela sitt liv. Han spelade en inte oviktig roll när hans gode vän C.S. Lewis blev kristen. Därför är jag inte så lite förvånad över att han lär ha sagt "I cordially dislike allegory in all of its manifestations." Vadan denna avsmak för allegorier? Vad det inte precis vad Jesus använde sig av för att förmedla sitt budskap? Det förvånar mig att en kristen, som jag antar läst sin bibel ganska flitigt, känner en avsmak för liknelser. Tyckte inte Tolkien om att Jesus använde sig av allegorier? Ja, jag undrar verkligen och skulle hemskt gärna vilja veta.

Tolkiens Ringarnas Herre har ju av många tolkats som en allegori. Det lär har varit för att avfärda alla allegoriska tolkningar till sina böcker som han gjorde sitt uttalande ovan. Men jag kan inte låta bli att läsa hans böcker som allegorier. Visst, ibland är det skönt att bara strunta i alla tolkningar och bara låta sig ryckas med i de fantastiska berättelserna. Men att tillåta sig en allegorisk läsning kan faktiskt stärka berättelsen. Så jag struntar i Tolkiens åsikt. Även om jag är nyfiken på den.

Krister Renard

Idag var jag på ett föredrag med en synnerligt intressant talare. Han heter Krister Renard och är debattör, författare och gymnasielärare. Men framför allt är han kristen och mycket av hans mission är att visa på att kristendom är ett alternativ även för intelligenta människor och att många påståenden mot kristendom helt enkelt är felaktiga.

Programmet under dagens föredrag var ganska blandat. Det jag fick ut mest av var hans mycket nyanserade argumentation för Intelligent Design. Själv har jag varit mycket skeptisk till denna rörelse, mycket på grund av att den verkar utge sig för att lansera tanken på en intelligent skapare som en vetenskaplig teori. Renard menar dock bara att han vill kunna prata om tanken på en intelligent skapare i skolan, inte som ett alternativ till den vetenskapliga förklaringsmodellen utan som ett komplement. Han lade också fram ett argument för intelligent design i motsats till evolution som jag inte har hört tidigare. Det bygger på ett begrepp kallat Irreducibla Komplexa System. Sådana system kan inte växa fram gradvis (genom t.ex. evolution) eftersom de kräver att alla komponenter fungerar tillsammans för att den önskade effekten ska uppnås. Ett exempel är när blod koagulerar när vi skär oss.

Han talade också länge och initierat om evolution något som också gladde mig. Han förnekar inte på något sätt den evolution som pågår idag och som finns dokumenterad med all önskvärd tydlighet. Det är tydligt att han läser väldigt mycket om detta. Som lyssnare blir man fullkomligt bombarderad av olika exempel på hur evolutionen verkar. Det han främst vänder sig mot är makroevolution, dvs tanken att olika arter skulle ha utvecklats från varandra. Och hans argument är enkelt: det finns helt enkelt inga exempel eller förklaringar på hur detta går till. Alla evolutionsträd som finns uppställda baseras helt och hållet på kvalificerade gissningar från forskarnas sida. Dessutom visar han på hur sådana saker som jämförelse av genomet mellan arter inte kan fungera som vetenskapliga argument för arters släktskap. Ett exempel är att trots att vi har 98% av våra gener gemensamma med schimpanser så har vi bara 20% proteinerna gemensamt. Detta är anmärkningsvärt eftersom proteinerna skapas just från vår arvsmassa genom att kopiera från vårt DNA.

Jag måste dock säga att det kan bitvis vara ganska jobbigt att lyssna på herr Renard. Han älskar att prata och maler på med argument efter argument. Han argumenterar dessutom som en riktig slugger och ibland tycker jag att han är lite oförsiktig med sanningen när han försöker klubba ned motståndarnas argument. Detta gjorde också att det inte hanns med så många frågor. Till min besvikelse.

Krister Renard har en rolig och faktaspäckad hemsida som jag kan rekommendera att titta in på.

Respekt

Ett par ord ur Dag Hammarskjölds Vägmärken:

Respekt för ordet är det första krav i den disciplin genom vilken en människa kan fostras till mognad - intellektuellt, emotionellt och moraliskt.
Respekt för ordet - dess bruk med strängaste omsorg och i omutlig inre sanningskärlek - är också för samhället och släktet ett villkor för tillväxt.
Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. Det underminerar broarna och förgiftar källorna. Så för det oss bakåt på människoblivandets långa väg.
"Sannerligen säger jag eder att för vart fåfängt ord -."

Ekumenik

Tidningen Dagen har de senaste dagarna smällt upp en icke-story till stora proportioner vilket har gjort mig väldigt ledsen. Sveriges största församling, Filadelfiakyrkan i Stockholm, letar efter en ny föreståndare. Det som har skapat sådant rabalder är att Niklas Piensoho har blivit tillfrågad. Niklas är inte pingsvän. Niklas är missionare. Gud hjälpe oss, hela världen håller på att rasa samman! Inte kan väl en pastor från missionsförbundet leda en pingstförsamling? (Observera att de senaste meningarna är ironiska.) Du kan läsa några av Dagens artiklar i ämnet här och här.

Enligt lite insider information så har Niklas Piensoho blivit tillfrågad många gånger om denna tjänst och alltid tackat nej. Det han nu gjort är att han sagt sig beredd att pröva beslutet igen. Min gissning är att han tackar nej ännu en gång.

För drygt ett år sedan hade vi Daniel Grahn på besök i vår församling. Daniel är chefredaktör för tidningen Dagen. Jag ställde då frågan om man verkligen kunde ha en sådan sak som kristen journalistik. Han medgav att det fanns ett problem i detta och att det innebar en balansgång. Personligen tycker jag att deras bevakning av denna händelse ett exempel på kristen journalistik när den är som värst.

Hela den här grejen påminner mig om mitt förhållande till ordet ekumenik. Mina känslor inför detta ord är dubbla. Å… ena sidan tycker jag det är jättebra med ekumenik. Det borde vara en självklarhet att mötas över samfundsgränserna och varje sådant initiativ tycker jag är jättebra. Men å andra sidan önskar jag att ekumenik vore så självklart att vi inte ens skulle behöva ha en term för att prata om det. Själva det faktum att vi har ordet ekumenik betyder att detta är ett speciellt tillstånd som inte alltid gäller. Om vi bara hade haft en enig kyrka hade vi inte haft ordet ekumenik eftersom det inte hade funnits några samfundsgränser som hade behövts överbryggas. Därför är ordet ekumenik en ständig påminnelse för mig att kyrkan är delad och att dessa delar inte alltid går så bra ihop.

Länktips

Här är en hemsida som jag råkade snubbla över på nätet: simonpeter.org. Den tillhör en herre vid namn Simon P. Chappell som verkar helskön. Han har bland annat en sektion med bibelstudiematerial som verkar bra för nybörjare. Jag kan varmt rekommendera hans humorsektion där man hittar följande fantastiska bön:

The Universal Prayer

So far today, God, I've done all right
I haven't gossiped, haven't lost my temper, haven't been greedy, or
grumpy, nasty or self-centered.
I am really glad about that.

But, in a few minutes, God,
I'm going to get out of bed and then
I am going to need a lot of help.

Amen

I Begynnelsen Var Ordet

I denna blog är det meningen att jag ska kunna få utlopp för mina tankar kring Gud, att vara kristen och min bibelläsning. Jag börjar med ett av mina favoritstycken i bibeln som jag mediterat mycket över:

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.